Vägen lång

-Hur har du hamnat i det här?

Den unge, manlige läkarstudenten hade ett uttryck som närmast liknade fasa i ansiktet.

-Du är ju barnmorska!

Jag hade just avslutat en av mina första föreläsningar i kursen i rättsmedicin för läkarlinjen på Göteborgs Universitet. Lite darrig i benen, varm om kinderna och väldigt glad. Föreläsningen handlade om våld mot halsen. Jag hade ärvt några lådor diabilder av K och raskt fått sätta mig in i ämnet.Bilderna var gamla men ändå alltid aktuella. Våldet förändras inte så mycket till utseendet. Studenterna satt tysta i mörkret och jag frågade om dom tyckte det var tråkigt. Svaret var tankeväckande, dom tyckte det var lite läskigt. Det är märkligt hur snabbt man vänjer sig vid saker och ting utan att man själv märker det.

Jag hade följt min mamma i spåren, inspirerad av berättelser från förlossningsavdelningen på det trevliga sjukhuset. Redan när jag började sjuksköterskeutbildningen i slutet av 70-talet visste jag vad jag ville bli. Barnmorska. En dag i mars i mitten av 80-talet var jag där. Babyboom på gång. Knästående förlossningar med Louise Hallin och Gudrun Abascal i spetsen.

Några år gick och jag började längta efter mer kunskap. Var kunde jag finna det? Tanken på medicinstudier hade funnits sedan länge men så långt instoppade i medvetandet att jag nästan hade förträngt den. Om jag börjar på läkarlinjen har jag minst tio år framför mig med massor av ny kunskap och utmaningar. Det fanns ingen återvändo. En liten detalj bara. Det där med gymnasiekompetens. Tack för KomVux. Ett år senare var jag medicine studerande! Det var ju gynekolog jag ville bli.